Topplista

1. Mistral (Gamla stan)
2. Edsbacka krog
3. Mathias Dahlgren
4. Frantzén & Lindeberg
5. Oaxen
6. 50 kvadrat
7. Mistral (Enskede)
8. Leijontornet
9. Lux
10. Operakällaren
11. Esperanto
12. F12

Su-San och jag har blivit mer kräsna med åren och vi lagar hellre god mat hemma än äter medioker mat ute. Men hur mycket vi än tycker om vår egen mat så kan vi inte tävla med den gastronomiska eliten. Vid högtidliga tillfällen unnar vi oss därför ett besök på en riktigt bra restaurang för att njuta av de kulinariska smaksensationer som där serveras.

Stockholm kan stoltsera med ett stort antal stjärnkrogar och vi har besökt dem allesamman. Vi har också besökt stjärnkrogar utomlands, bara för att konstatera att svenska krogar jobbar mycket hårdare för sina stjärnor med betydligt bättre resultat. Som exempel kan den tvåstjärniga restaurangen Patrick Guilbaud i Dublin nämnas. Torrgrillat kött, potatiskaka och haricots-verts hade aldrig platsat på ett svenskt stjärnbord.

Att njuta av god mat handlar om att njuta med flera sinnen (i Frantzén & Lindebergs fall alla fem) så varje rangordning blir subjektiv. Här är i alla fall Stockholms topplista när Su-Sans och mina sinnen tyckt till:

Mistral förtjänar verkligen sin Michelinstjärna! Säsongens avsmakningsmeny erbjuder nio rätter med rotfrukten som tema. Det låter kanske inte så spännande men kockarna uppvisar en enastående förmåga att ta fram det bästa ur råvarorna och det utan att smakerna krockar med varandra. En kock som kan få palsternacka att smaka ljuvligt är en sann konstnär. Finalen är storslagen med en griskind som smälter i munnen (en smaksenastion som bara kan jämföras med den första gången jag smakade gåslever), en ljuvligt len olivoljeglass och en sagolikt god äppelpocherad pumpa. Det prisvärda vinpaketet och den lilla, trivsamma lokalen blev pricken över i:et på en perfekt kväll!

2007 stängde tyvärr Mistral men till vår stora glädje kommer de snart att öppna igen, i nya lokaler i Enskede. Lita på att vi kommer att hitta dit!

Sveriges enda tvåstjärniga krog lever väl upp till förväntningarna såväl vad gäller mat och dryck som service och miljö. Edsbacka krogs vackra lokaler ger en mysig hemkänsla och gäster visas hög uppmärksamhet från beställning till servering. Hur många andra restauranger erbjuder gratis smakprover av sitt vinpaket om man inte orkar ett helt? Själva maten var utsökt även om man stundtals saknade det där lilla extra som motiverar två stjärnor. En föraning om vilka fantastiska råvaror kökschefen förfogar över gav de inledande skaldjuren men det kändes inte som om den efterföljande gösen riktigt tillagats till sin fulla potential. Ankrätterna däremot visade på en imponerande bredd: anklevern smälte i munnen, ankkorven var full av smaker och ankbröstet var tillagat till perfektion. Även efterrätterna, baserade på först hjortron och sedan choklad, uppvisade en imponerande variation. Mistral förblir vår favoritrestaurang men alla gourmeter bör besöka Edsbacka någon gång i livet.

Mathias Dahlgren är en ny stjärna på Stockholms kroghimmel och han är väl värd sin utmärkelse. Prisnivån är visserligen högre än hos andra stjärnkrogar men avsmakningsmenyns sex rätter är en mäktig upplevelse, såväl för gommen som för magen. Menyn är komponerad efter det bästa den svenska säsongen kan erbjuda och de ypperliga råvarorna lyfts fram var och en utan att konkurrera med varandra. Inledningsvis frestades smaklökarna av en krämig getost följd av en kall och len fisksoppa. Brödkorgen förvånade dock genom att bryta med den rådande brödtrenden - "bara" två sorter, varav det ljusa dessutom var för hårt rostat. Nåväl, det glömdes snabbt när menyn fortsatte med två högklassiga fiskrätter, först lättsaltad makrill och sedan varsamt stekt pilgrimsmussla. För salt eller hårdstekt mat behöver man inte vara rädd för här! Övergången från fisk till kött gick via en förvånande rik portion naturlig gåslever - betydligt läckrare än den tvångsmatade varianten - serverad med svamp och tryffel. Fågeltemat fortsatte med utsökt kyckling och kycklingbuljong för att så avslutas med mört ankbröst med pepparrotspuré. En lätt plommonsorbet och en tyngre kolaglass rundade av den fantastiska måltiden.

Vår favoritrestaurang Mistral har flyttat men efterträdarna Frantzén & Lindeberg vill inte vara sämre. Det började visserligen trevande med att de inte kunde hantera önskemålet om mindre vin i glasen. Färre glas är inget bra alternativ, eftersom vinpaketet är väl anpassat till maten. Jag gladde mig dock åt att en cider fick plats bland vinerna, den mellan sötma och torrhet perfekt balanserade Cidre Buché. Själva maten blandar friskt olika intryck, utan att de för den sakens skull konkurrerar med varandra. Restaurangens variant av fattiga riddare serverades med en ljuvlig tryffelgrädde, sommarängens sniglar ackompanjerades av en sommarbris i form av höluft utpressad ur en plastpåse (?), de spänstiga pilgrimsmusslorna samsades med en smakrik tobakshonung, det möra lammet kom med en utsökt auberginepuré och getostglassen visade sig vara ett perfekt giftermål mellan ost och glass. Det hembakta brödet visade att herrarna Frantzén & Lindeberg behärskar bakkonsten lika bra som kokkonsten. Mot slutet av middagen blev det mer lekfullt med en kaka i form av en ostburgare (med kartong och allt) och uppfriskande syrapops. Till och med frukost ingick i form av en påse bröd och marmelad. Sett enbart till maten når Frantzén & Lindeberg inte riktigt upp till företrädarna Mistral och lite mindre sälta i maten hade inte skadat men det förtar ändå inte helhetsintrycket. Frantzén & Lindeberg erbjuder sina gäster en lekfull upplevelse för fler sinnen än bara smaken.

Frantzén & Lindeberg har ännu inte någon Michelinstjärna men det borde bara vara en tidsfråga innan de föräras en.

Oaxen ligger en bit utanför Stockholm men är väl värd resan. På denna charmiga skärgårdsö serveras rätter som utklassar flera av innerstans stjärnkrogar. Omsorgen om råvarorna för tankarna till Mistral medan uppfinningsrikedomen inte står Frantzén och Lindeberg långt efter. Vi fastnade för femrättersmenyn, något som dock visade sig vara närmare tio rätter med alla goda aptitretare inkluderade. Den mjälla och behagligt lättsaltade matjesillen hade förtjänat en egen förrätt. Bäst bland förrätterna var dock de tunna skivorna rådjursstek som smälte i munnen. Aldrig förr har kniven känts så onödig till kött! Den följdes av kvällens i dubbel bemärkelse huvudnummer: ett confiterat halvt grishuvud, marinerat och tillagat under fem dagar. Den smakrika, knapriga ytan dolde ett ljuvligt, mjukt inre som väckte minnen av Mistrals griskind till liv. Rätten ackompanjerades av ett rotfrukter, bröd bakat på grisblod och, för den hugade, det kripiga trynet. En fantastisk matupplevelse där det salta och hårdstekta skinnet möjligen hade kunnat balanseras av lite mer sötma. Bland desserterna minns vi särskilt den sotade getost som gjorde osttryffeln och åkerbären sällskap. Sotet var tillverkat av hö som antänts och omedelbart släckts så att ingen bränd smak uppstått, något som gav rätten såväl spännande färg som konsistens. Till detta serverades Oaxens egna Kir Royal eko, kanske det godaste dessertvin vi druckit. Vi var mycket mätta och belåtna när vi slutligen anträdde den långa färden hemåt.

Jag gör ett undantag och recenserar en restaurang utanför Stockholm. 50 kvadrat i Visby är nämligen i sig värd en resa. Rätterna är baserade på utmärkta, gotländska råvaror tillagade till perfektion. En smakrik vichyssoise på ramslök och nässlor följdes av en till synes enkel ägg- och skinkrätt som tog fram det bästa av de vardagliga råvarorna. Till maten serverades fyra ljuvliga bröd av olika sädesslag som man gärna föräter sig på. Men det var klokt att spara plats i magen för bättre skulle det bli. Huvudrätten var en lammtallrik där varje del var en smaksensation i sig, från den möra tungan till den matiga korven. Efterrätten var en krämig kardemummaglass som till och med fick Su-San "koreaner äter inte efterrätt" att återvända dagen efter för en till portion. Av alla de stjärnkrogar vi besökt var bara Mistral snäppet bättre. När kommer Gotlands första stjärna?

Mistral var vår favoritrestaurang när den låg i Gamla stan och ståtade med en Michelinstjärna. Numera för Mistral en lugnare tillvaro i Enskede men engagemanget finns kvar. Den översvallande trevliga personalen excellerar i att servera den ena överraskande grönsaken efter den andra från säsongens skörd. Späda blad man inte trodde gick att äta varvas med säsongens första och sista lökar, såväl krispiga som mjuka. Köttet blir på Mistral närmast en sidorätt men den höna vi fick var mör och saftig och behövde inte skämmas bredvid de fantastiska grönsakerna. Till det hela serverades ett gott, om än lite för välrostat, surdegsbröd.

Är då Mistral lika bra i Enskede som i Gamla Stan? Nja, trots de många nya smakerna så vill den där smaksensationen aldrig infinna sig. Man blir glad och lagom mätt men aldrig riktigt överraskad. Efterrätterna är uppfriskande de också, såsom en fryst vitlöksmjölk men de vill heller aldrig riktigt lyfta. Däremot är de utvalda vinerna bland de godaste vi druckit, såsom rosévinet Mark Angeli Rosé d'un jour, och vårt intresse för en vinresa till Frankrike har ökat rejält. Mistral når således inte upp till sina forna höjder men trots att de inte längre har en stjärna slår de flera av sina innerstadskolleger, både i mat och trevnad. Till den enkla men välkomnande lokalen i Enskede återvänder vi definitivt en annan säsong!

Leijontornet var vår första stjärnkrog och vi besökte den för flera år sedan, innan den fick sin välförtjänta Michelinstjärna. Recensionen är därför tyvärr inte mer än en minnesanteckning men vi kommer att återvända till Leijontornet snart och då få nya minnen för livet!

Dyrt men mycket gott på denna lyxrestaurang. Välkomnande service, utsökta och väl tillagade råvaror och som kronan på verket ett stort urval av ljuvligt hembakat bröd!

Lux ligger vackert till vid Lilla Essingens strandkant där stora fönster bjuder in sommaren i lokalen. Sommaren märks också på tallriken, där kökschefen serverar de bästa råvaror säsongen har att erbjuda. Hummer, gös, ål, spädgris och lamm var några av de goda rätterna som samsades med läckra tillbehör utan att smakerna konkurrerade. Den avslutande ostbrickan bjöd på hela sex svenska gårdsostar med likaledes passande tillbehör. Om man ska våga sig på en jämförelse med andra stjärnkrogar så är fortfarande Mistral bäst på att framhäva sina råvarors smak men Lux är väl värd sin Michelinstjärna.

Kanske var det lite orättvist att klämma in ett besök på Operakällaren efter Frantzén & Lindeberg och före Mathias Dahlgren. Mot dessa stigande stjärnor står sig nämligen anrika Operakällaren slätt. Servicen är visserligen oklanderlig och råvarorna fina men den där överraskande smaksensationen vill aldrig infinna sig. Miljön och utsikten mot slottet är dock trevlig så en fin kväll får man här oavsett.

Esperanto är en nykomling bland Stockholms lyxkrogar och som sina kolleger bjuder man på en rik och varierad avsmakningsmeny. Såväl rätter som viner hämtas från alla världens alla hörn och serveras i riklig mängd. Kockarna faller inte heller i fällan att blanda för många smaker utan håller sig till det bästa i varje kök man gör nedslag i. Tyvärr har taktkänslan inte varit lika god när det gäller sältan, som genomgående är för stark. Menyns höjdpunkt är smakrika toskanska bönorna och en blodanka som smälter i munnen.

Fredsgatan 12 är en av få restauranger i Stockholm med stjärna i Guide de Michelin. Restaurangen bjuder på en traditionell och en modern avsmakningsmeny med sju läckra rätter där den förstnämnda vinner på poäng genom att inte blanda smaker för mycket. Det känns dock som om de förstklassiga råvarorna inte utnyttjas fullt ut i kompositionerna. Lamm i korvform var en besvikelse och den rådande trenden att göra skum av allt blev parodisk till slut. Den något slarviga och ouppmärksamma servicen hör inte heller hemma på en stjärnkrog. Fredsgatan 12 förtjänar kanske en stjärna men varför har i så fall inte Leijontornet en?