Innehåll

• Mälardalen
• Göteborg
• Västergötland - Älvsborg
• Gotland
• Västergötland - Skaraborg
• Öland
• Jämtland
• Dalarna
• Skåne
• Småland

Den främsta lärdomen av mina många resor och utlandsvistelser är att jag uppskattar Sverige mer och mer men att jag känner landet alldeles för dåligt. Su-San och jag bestämde oss därför att försöka besöka minst ett nytt landskap varje år. Visst är Sverige varken störst, äldst eller mest spektakulärt utan snarare lagom. Men här finns lagom av allt som man kan önska sig nära och lättillgängligt. Sedan vi inledde vår Sverigeturné har vi bland annat njutit av skånsk mat, västgötsk historia och norrländsk natur och då har vi ändå många delar av vårt avlånga land kvar.

Efter flera långresor i Sverige var det dags för ett mer närliggande resmål - Mälardalen (exklusive Stockholm och Uppland som blir senare resmål men inklusive Hjälmaren och Närke). Vårt varv gick motsols och första anhalten blev trädgårdsstaden Enköping. Med sina många vackra trädgårdar gör staden skäl för sitt smeknamn och trädgårdarna inbjuder till långa och sköna promenader efter en lång bilresa. Från Enköping fortsatte vi via Irsta, där många av ätten Lewenhaupt ligger begravda till Anunds högar, den imponerande samlingen av gravhögar och skeppssättningar utanför Västerås. Västerås blev också platsen för vår första övernattning och en god middag på Restaurang Frank, där vi bland annat minns de goda tonfiskrullarna och den trevliga och engagerade servicen. Till stadens sevärdheter hör Västerås slott och för den joggingintresserade erbjuder sedan Svartån bra stråk förbi välskötta koloniträdgårdar och dignande hallonbuskar. Tyvärr väcktes vi tidigt av raggares högljudda och svårstartade motorer men det kanske hör till stadens atmosfär?

Vår vistelse i Västerås avslutades med ett tidigt besök i Vallby, ett "mini-Skansen" där stadens gamla byggnader finns utställda, allt från soldattorp till herrgårdar. Den shoppingintresserade kan också besöka Skultuna mässingsbruk där både metall- och porslinsföremål säljs billigt men vi valde att fortsätta längs Tidö kulturväg, en väg som kantas av fornborgar, järnåldersgravar, slott och mycket mer. Kulturvägen slutar med Hallstahammar och Strömsholms kanal men vi var framför allt intresserade av Åsby kött, en kött- och vilthandel med mycket goda charkprodukter som vi åt oss mätta på under bilresan. (Dessutom fanns det ännu fler hallon i Hallstahammar och jag fick slita Su-San därifrån.)

Vår resa fortsatte med korta stopp i de gamla stadskärnorna i Köping och Arboga innan vi avslutade dagen i Örebro. Vår mat på A mano hörde till resans bästa med utmärkt pasta och spännande bröd. (Friterat tunnbröd blir nästa brödexperiment.) Vårt hotellrum hade utsikt över Örebro slott men på köpet fick vi mycket oljud från slottskrogarna och det blev ännu en dålig nattsömn. Örebrobesöket fortsatte med en promenad genom stadsparken och den bevarade gamla stadsdelen Wadköping.

Efter Örebro var det dags att vända hemåt söder om Hjälmaren och Mälaren och nästa anhalt blev industristaden Eskilstuna. Vi stannade dock inte länge utan föredrog det mindre men charmigare Torshälla (där man också hittar billigt godis). Resans sista middag avnjöt vi på Julita Wärdshus, den enligt White Guide bästa av våra restauranger. Bortsett från den hänförande utsikten över Mälaren blev vi dock besvikna. Trots att det här var vår dyraste middag så var maten något slätstruken och det måste vara första gången som kyparen faktiskt frågar om vi vill ha in notan i stället för att vänta tills vi ber om den, som om hon ville bli av med oss.

Vår sista resdag fylldes av slott - det vackra Sundbyholm (missa inte den fina Sigurdristningen på vägen dit), Oxenstiernas ofullbordade Fiholm, det pampiga Gripsholm och "kakslottet" Taxinge - samt stadsvandringar i charmiga Strängnäs och Mariefred. Taxinges berömda kakbuffé blev dock lite av en besvikelse. Dels är det alls inte någon buffé utan styckpriser och dels är det si och så med skyltning och prissättning av kakorna. Själva kakorna är dessutom så överlastade med smör och socker att det är svårt att känna någon skillnad mellan dem. Lite Delicatokänsla alltså.

Desto nöjdare blev vi med vårt besök på Hornuddens trädgård, en vackert belägen gårdsbutik och gårdsrestaurang. Vi hade "bara" tänkt köpa lite grönsaker men blev sittande med både lunch och fika. Rätterna innehåller ekologiska ingredienser såsom många sorters tomater och sallad samt vildhavre. Rabarber- och marängpaj var en inspirerande dessert men mest minnesvärd var ändå tomatsorbeten med basilikamousse. Väl värt en omväg!

Överlag har Mälardalen mycket att erbjuda, vare sig man är intresserad av natur, historia, stadsliv eller mat. Vi minns särskilt det sistnämnda och kommer att pricka in såväl Åsby kött som Hornuddens trädgård på kommande resor genom Sverige!

Den här sommaren var det dags att besöka Sveriges andra stad Göteborg. Huvudsyftet med besöket var att uppleva det kulinariska Göteborg, främst då några av stadens stjärnkrogar samt färsk fisk och skaldjur. Vi tjuvstartade redan under bilresan genom att stanna till vid Spikens fiskeläger vid Vänerns strand (nära Läckö slott) och avnjuta rökt sik och forell. Det är en omväg på över fem mil tur och retur men det är det faktiskt värt.

Väl framme i Göteborg fick vi bekanta oss med en mindre gästvänlig sida av staden: trafikförhållandena. Av någon anledning skyltar man för sent i Göteborg, ofta inte förrän vid avfarten och ibland först efter avfarten. Det kan hända att man skyltar för tidigt också, så tidigt att man luras av vägen för tidigt. Att parkera bilen är inte heller lätt, avgifter på 25 kr i timmen och P-automater som bara tar bensinkort gör ingen besökare glad. Vem under 50 använder bensinkort idag? Inte ens som fotgängare kan man slappna av, spårvagnarnas utdragna kurvor skapar stora korsningar fulla av refuger bortom vilka de stora fordonen kan dyka upp var som helst och när som helst. Undra på att de försvann från Stockholm (och bäva cityborna när Hamngatans spårvagn börjar rulla). Nåja, till Göteborgs fördel ska ändå sägas att vi under hela vistelsen inte fick en enda ilsken blick eller tutning från övriga trafikanter. Det hände också flera gånger att göteborgare erbjöd sig att visa de vilsna stockholmarna vägen. Här har huvudstadsborna mycket att lära.

Vi tillbringade fyra dagar i Göteborg, varav två dagar ägnades åt innerstaden och två dagar åt omgivningarna. Första dagens stadsvandring gick längs södra älvstranden, där man bland annat kan beskåda Operahuset (en ful skapelse som ser ut att ha ritats av tio olika arkiteketer - samtidigt och oberoende av varandra) och Maritiman (Göteborgs marina historia berättad av olika skepp). Mer historia upplevde vi vid de gamla Kronhusbodarna, bland dem några av stadens äldsta byggnader, och i de många fina kyrkorna, däribland Masthugget med sin storslagna utsikt. Vår stadsvandring fortsatte i Majorna, en trendig arbetarstadsdel som dock har en bit kvar till vårt eget Söder, och avslutades i Klippans vackra kulturreservat innan det var dags för middag på stjärnkrogen Sjömagasinet (mer om denna senare).

Dag två började med trädgårdar, först den vackert anlagda Trädgådsföreningen och därefter den praktfulla och prunkande Botaniska trädgården. Vår egen trädgård har en bra bit kvar till dessa nivåer. Därefter flanerade vi runt bland butikerna och kaféerna i Haga och Vasastaden, där vi särskilt fastnade för Haga nygata och marsipanglassen på Bräutigams. Dagens mål mat blev färsk fisk och färska skaldjur, inköpta på Feskekörka och avnjutna längs vallgraven. Så bra räkor som i Göteborg får man aldrig i Stockholm.

Den tredje dagen bar det av till västkusten. På vägen stannade vi till vid den vackra trädgårdsstaden Kungälv. Bohus storslagna fästning och Göteborgs kex prisvärda bräckbutik hör också till stadens sevärdheter. Däremot förlorade västkusten slaget mot vår egen östkust. Marstrand visade sig vara en överbefolkad plats där det var smått omöjligt att parkera, maneter och de kalla havsvindar avskräcker från bad. Inte heller finns där någon mysig skärgårdskänsla i form av fiskekrogar och gårdsbutiker utan mest bara kiosker och affärer för båttillbehör. Båtägare kanske trivs här men vi gjorde det inte. För den sista dagen var vårt mål det vackra Gunnebo slott med dess natursköna omgivningar innan det var dags för finalen, en middag på stjärnkrogen Kock & Vin.

Huvudsyftet med vår resa var som sagt det kulinariska Göteborg och efter resan kan vi konstatera att göteborgarna kan havsmat. Fisken och skaldjuren i saluhallarna håller mycket hög kvalitet och både Sjömagasinet och Kock & Vin utnyttjar detta. Från Sjömagasinet minns vi bland annat en varsamt inkokt lax som bibehåller laxens rena smak och en romtallrik där Kalixrom möter Vänerrom (knapp seger för Kalix). Tyvärr går Sjömagasinet ibland bort sig och överlastar de fina råvarorna med ingredienser som inte passar eller till och med konkurrerar med fisken. Kock & Vin däremot har en mycket hög lägstanivå och inte på någon av de nio kulinariska rätterna i deras "Sverigeresa" finns det något att anmärka på. Man behärskar hela skalan av råvaror och koktekniker och såväl den halstrade rödingen som den bakade äggulan och det knaperstekta sidfläsket är perfekta. Mest spännande är dock efterrätterna, där man framgångsrikt använder sig av grönsaker. Till exempel så serverades en hjortrondessert tillsammans med gyllene morötter och en överraskande len gräddfilsparfait. Däremot saknar vi den här riktiga smaksensationen som vi upplevt på de allra bästa restaurangerna i Stockholm. Om Kock & Vin lyckas med detta så kommer Göteborg snart att få en tvåstjärnig krog!

Sammantaget vinner nog Stockholm stadskampen mot Göteborg men för den som vill uppleva god marin mat är Sveriges andra stad väl värd ett besök.

Vid vårt förra besök i Västergötland hann vi bara med Skaraborg. När så Su-Sans vän, som bor nära Fristad, skulle gifta sig så passade vi på att kombinera bröllopet med ett besök i Älvsborgs län (förutom Göteborg som får en egen resa senare).

Förberedelserna blev dock en utmaning. Att döma av de turistbroschyrer som vi fick så har trakten få sevärdheter. Ulricehamn skickade ingenting alls medan Bollebygd sent omsider bara skickade en karta. Vi ägnade därför första dagen åt att utforska den lokala maten kring Herrljunga. Såväl Gäsene Mejeris ostar som Bitterna Lamms produkter kan rekommenderas. Vi besökte också Jällbys gamla träkyrka och Nycklabackens gravfält. Däremot var såväl Gästene tingshus som Eriksbergs kyrka stängda och kunde bara betraktas från utsidan. Middagen avnjöt vi sedan på Svenska krogen i Borås, där bouillabaissen och sommarmarängen med glass, jordgubbar och passionsfruktsås var särskilt minnesvärda.

Följande dag ägnades helt åt bröllopet, en enkel men vacker ceremoni i hemmet, men dag tre bar det av igen. Efter en joggingtur i natursköna men svårsprunga spår runt Borås skidstadion styrde vi kosan mot Alingsås. På vägen hade vi turen att åka förbi Sveriges enda stavkyrka i Hedared, en mycket vacker och välskött kyrka som av någon anledning inte omnämns i turistbroschyrerna. Mer motion blev det på naturleden i Brobackas, där vi bland annat kunde titta på jättegrytor. Nästa stopp blev Gräfsnäs borgruin, där vi hade turen eller oturen att komma på Hjulets dag, en bilutställning som tycktes ha lockat till sig halva Alingsås, med all den trängsel och de parkeringsproblem som det förde med sig. Dagen avslutades med själva Alingsås, där vi strosade runt bland stadens många kaféer och den vackra Nolhaga park.

Resans sista dag ägnade vi åt en vandring i Molla bokskogar samt fler kyrkor, gravfält och borgruiner kring Hökerum (som dock inte kunde mäta sig med dem vi sett tidigare under resan). För middagen var vi tillbaka i Borås och den utmärkta sushirestaurangen Eest, vars kockar verkligen behärskar den svåra konsten att göra sushiris.

Sammanfattningsvis så kan Älvsborg inte tävla med Skaraborg i kulturupplevelser men väl i naturupplevelser och god mat där Borås restauranger är värda en omväg.

Det är inte svårt att förstå varför Gotland är ett populärt resmål för stockholmarna. Visserligen är ön lite svårtillgänglig, då man först måste ta sig till Nynäshamn och sedan åka tre och en halv timme med färja. Resmålet är dock väl värt den långa resan. Vi hade förmånen att kunna bo i en väns lägenhet strax utanför ringmuren och hade därmed nära till den charmiga staden.

Den första dagen inleddes med en uppfriskande joggingtur längs den vackra strandvägen. Även för den mindre sportige rekommenderas en promenad här. Sedan var det dags att upptäcka själva Visby. Staden bjuder på många intressanta byggnader, såsom gamla kyrkoruiner, ståtliga köpmannahus och vackra utsiktspunkter, varifrån man kan blicka ut över hustaken bort mot Östersjön. Dagen avslutades med en fantastisk middag på 50 kvadrat.

Följande dag var det dags för en promenad runt Visby. Den välbevarade ringmuren är en historielektion i sig och det är fascinerade att se hur historien har satt sina spår i den. Dagen fortsatte med promenader längs shoppinggatorna. För den som är intresserad av kläder och souvenirer har Adelsgatan mycket att erbjuda. För gourmander som oss var dock Hästgatan betydligt mer intressant. Förutom 50 kvadrat hittar man här också tebutiken Kränku, Wisby ost med sina gotländska gårdsostar och Wisby glass med härlig hemlagad glass. I hård konkurrens blev osten Stava ockra och glassen sesamknäcke blev våra favoriter.

Just maten var kanske det bästa med Visby. Visbyborna är med rätta stolta över sina lokala produkter och det är lätt att njuta av gotländska specialiteter här. Vi njöt bland annat av lamm och grönsaker på 50 kvadrat, strömming och räkor på Bakfickan och saffranspannkaka på Ryska gården. Det var nog tur att vi kunde jogga på mornarna...

Visby räcker mer än väl för en helg och vi återvänder gärna för att upptäcka resten av denna vackra ö också.

Målet för sommarens Sverigeresa var Västergötland, med fokus på Skaraborgs län. Resan gick via Oskarshamn för ett besök hos släkten. På vägen stannade vi till i den lilla pärlan Söderköping, där vi njöt av vacker miljö, härlig rökt sik och ljuvlig egentillverkad glass från på torget. I Oskarshamn hann vi också med ett besök på det utmärkta Döderhultarmuséet, där film och planscher gav en bra bakgrund till de många träfigurer som ställdes ut. Dagen därpå fortsatte resan mot Skövde med ett stopp i den vackra trästaden Eksjö. I Skövde bodde vi hos en av Su-Sans kompisar och med denna stad som bas utforskade vi Skaraborgs län.

Den första dagen hann vi med Varnhems klosterruiner, Skara, Lidköping med Rörstrandsfabriken och Läckö slott vid Vänern. Skara och Lidköping har inte så mycket att erbjuda, om man inte vill shoppa billigt porslin, men såväl Varnhem som Läckö är intressanta besöksmål för den historieintresserade. På Läckö ges mycket informativa guidningar väl värda biljettpriset som man bör passa in för att få ut det mesta av besöket. På vägen till Läckö stannade vi till i det idylliska fiskeläget Spiken och avnjöt mer rökt fisk, vår vanligaste måltid denna resa (tillsammans med de många vildhallon vi hittade överallt).

Dag två ägnades också åt Väneromgivningarna, närmare bestämt de vackra omgivningarna runt Kinnekulle. Färden dit gick via domarringen i Askedal och Mariestads trästadsidyll (som dock inte kan jämföras med Eksjö och andra trästäder). Förutom vackra promenadstigar och fantastisk utsikt över Vänern kan man på Kinnekulle också koppla av vid det vackert belägna Hellekis trädgårdscafe. Vi valde dock att inta dagens måltid på det något exotiska Broby Struts, en av omkring tjugo strutsfarmer i Sverige. Strutskött är mörkt med lite viltkänsla och kan rekommenderas. Bland strutssouvenirer som lampor av strutsäggskal och liknande fastnade vi för en dammvippa av strutsfjädrar. Dagen avslutades med en promenad i Skövde och på berget Billingen.

Sveriges näststörsta sjö Vättern blev målet för den tredje dagen. Under resan stannade vi till vid Göta Kanals äldsta sluss i Forsvik samt Karlsborgs fästning. Däremot avstod vi från såväl Forsviks industrimuseum som Karlsborgs armémuseum, som inte verkade värda det höga biljettpriset. Istället ägnade vi tid åt det mysiga Hjo. Tyvärr var Vätternmuséet delvis stängt men vi hittade ännu ett ställe med egentillverkad glass, Österhagen glass, och köpte med oss rökt Vätternröding från hamnen. På vägen tillbaka mot Skövde stannade vi till vid några av Falbygdens många fornminnen: Husaby med Olof Skötkonungs dopkälla, Karleby gånggrifter, Kungslena slottsruin och Äsle backstugubebyggelse. Särskilt Åsle kan rekommenderas, där de väl bevarade backstugorna från artonhundratalets Sverige ger en levande bild av de fattigas liv och leverne.

Den sista dagen tillbringade vi i Falbygden, där vi bland annat besökte klosterruinen i Gudhem, Ekornavallens många fornlämningar, Flobys vackra arboretum, den intressanta forntidsbyn Ekehagen utanför Äsarp samt den stora gånggriften vid Luttra. Dagen sista besök var Falköping, där vi avnjöt en läcker ostbricka på Falbygdens ost och köpte på oss massor av ost. Jag hade dock väntat mig lite fler ostbaserade produkter. Förutom ost erbjöds nu bara ostpaj och ostkaka, den sistnämnda fabriksgjord i Småland(?). Dagen avslutades med en promenad på Mösseberg.

Västergötland har många intressanta sevärdheter från olika perioder i Sveriges historia och vackra naturupplevelser finns det gott om, särskilt kring Vänern och Vättern. Avstånden är som alltid ett problem i Sverige men genom att hålla sig till de ofta utmärkta småvägarna kan man se mycket vackert också mellan resmålen. Däremot saknade jag det lokala köket; så många fina råvaror men så få bra restauranger som tar vara på dem. Nog borde det finnas en härlig västgötsk matkultur att visa upp.

Den här sommaren tillbringade vi på Island och hade därför ingen tid över för vår traditionella Sverigesemester. Däremot kom vi i september iväg på en guidad fågelskådarhelg på Segerstads fyr på Öland. Fyren var min farmors farmors födelseplats och helgen var en bröllopspresent från mina släktingar som vi äntligen fick tid för. Man behövde inte vara en inbiten fågelskådare för att uppskatta vistelsen. Fyren är ett populärt riktmärke för flyttfåglar och med vår kunnige guides hjälp såg vi över hundra arter (!). Vi hann också med ett par utflykter för att se på andra djur, såsom sälar och sällsynta insekter vid Ottenby. Vädret var dessutom fantastiskt och vi kunde njuta av alla måltider utomhus. På fyren serverades såväl italienska som öländska delikatesser av guidens fru och måltiderna blev pricken över i:et denna härliga sensommarhelg.

Vår Sverigeturné förde oss denna sommar till Norrland för första gången, närmare bestämt till Skyttmon i Jämtland för att besöka mina släktingar. Resan dit är tyvärr lång men de härliga fiskrätterna och den vackra utsikten på Axmarbrygga havskrog var värda resan.

Väl i Jämtland finns det många sevärdheter, men avstånden mellan dem är långa. Den exotiska Thaipaviljongen är i alla fall ett måste, ett stycke Thailand mitt i den norrländska naturen i form av en paviljong uppförd till minne av Kung Chulalongkorns besök. Själva Skyttmon är också en sevärdhet med sina pampiga gamla träbyggnader. Östersund är också en trevlig stad mysiga gågator och vacker vy mot Storsjön.

Det bästa med Jämtland är ändå den vackra naturen den goda lokala maten (som jämtarna föredömligt nog är stolta över och gärna bjuder på). Våra släktingar bjöd på härliga älg- och fiskrätter och goda tunnbröd och getostar säljs överallt.

Mer vacker natur såg vi på vägen hem längs inlandsvägen, om än något enahanda i längden. Tyvärr bekräftade de få städerna längs vägen fördomarna om norrländska städer som trista hålor. Svegs centrum bestod till exempel av en korvkiosk på ett öde torg.

Sammantaget ska man nog vara jakt- eller fiskeintresserad för att till fullo njuta av Jämtland, annars blir det mer transportsträckor än sightseeing.

Dalarna sägs vara Sveriges främsta turistlandskap och vid första anblicken kan man förstå det. Den vackra naturen med sin blandning av gröna ängar, djupa löv- och barrskogar och blåa sjöar känns verkligen som hämtad från det bästa av Sveriges övriga landskap. En nackdel med Dalarna är dock att det är väldigt långt mellan sevärdheterna så man får planera sina dagsutflykter noga.

För den historieintresserade har södra Dalarna mycket att erbjuda. Bergslagen är fullt av gamla gruvor och hyttor som står kvar som minnesmärken över Sveriges gruvproduktion. Bland annat besökte vi Flogbergets gruva, där malmen grävdes fram ur djupa dagbrott, och mörka gruvgångar och Flatenbergs hytta, där malmen bearbetades till tackjärn. Södra dalarna har också många bevarade byar och stadskärnor, som till exempel Grangärde, Avestas gamla arbetarkvarter och Säters stadskärna.

Dalarna är också många konstnärers landskap och såväl Zornmuséet i Mora som Karlfeltgården utanför Avesta är värda ett besök. Däremot är tyvärr andra gårdar som Zorngården och Carl Larssongården bara öppna för guidade visningar. Dalahästtillverkningen i Nusnäs kan dock rekommenderas.

För den mer naturintresserade har Siljansområdet mer att erbjuda. De mindre vägarna rekommenderas för den som vill uppleva traditionella Dalabyar med faluröda stugor men se upp för de många dåliga grusvägarna. Turistorten Tällberg är också sevärd men inte för sin vackra natur utan för att de många faluröda hotellen och souvenirbutikerna med dalahästar som gör att byn ser ut som en svensk parodi på Aiya Napa.

Dalarnas stora besvikelse är dock öppettiderna och restaurangerna. Många turistmål hade begränsade öppettider, ofta i form av "öppet mot beställning", vilket gör det svårt att göra spontana utflykter. Dalarnas kulinariska specialitet tycks vara pizza - varannan restaurang var en pizzeria. Våra försök att hitta något bättre misslyckades ofta; Den "lokala specialiteten" i Noppikoski i Orsa Finnmark visade sig vara pyttipanna medan Vansbros omtalade flottarpanna bara serverades på en av tre annonserande restauranger och det på lördagar mellan ett och tre. Däremot fick vi utmärkt björnstek på Bykrogen i Orsa. Bättre lycka har man annars på någon av de många fäbodarna. Till exempel hade Ärteråsen utmärkta varor som korv, ost och långfil. Dessutom finns den lokala Gustafskorven i de flesta affärerna.

Sammanfattningsvis har Dalarna visserligen mycket att erbjuda men det krävs att man är beredd att åka mycket och ringa runt till de olika utflyktsmålen först samt att man tillagar de flesta av sina måltider själv på de lokala råvarorna.

Skåne ligger visserligen en bra bit från Stockholm men när man väl är på plats når man lätt landskapets många sevärdheter. Skåne är väl mest känt för sin mat och för den som gillar att köpa goda råvaror direkt från gårdar finns är Skåne ett enda smörgåsbord. Ängavallen kan varmt rekommenderas, inte minst för deras utmärkta leverpastej, och naturligtvis också Kivik med dess härliga äppelprodukter. Däremot tycks restaurangerna skämmas för den genuina skånska maten och man serverar hellre rätter influerade av det franska köket än rätter som ål, äggakaka och gåsamiddag.

En annan stor fördel med Skåne är närheten till Köpenhamn. Tack vare Öresundsbron är det numera lätt att göra både ett och två dagsbesök i den danska huvudstaden. Sightseeingturer till fots (Strøget med dess många affärer och ännu hellre Strædet med mer udda affärer) och till sjöss (med någon av de många sightseeingbåtarna) rekommenderas och även fristaden Christiania bör ses. Däremot får den som vill äta äkta danskt smörrebröd tyvärr leta någon annanstans.

För boende i Skåne finns det många intressanta slott och herrgårdar men tyvärr visade det sig vara fullt på de flesta av dem. Däremot hittade vi det mysiga pensionatet Agdalund. Personlig service, en lugn trädgård och en fantastisk frukostbuffé gjorde det till resans höjdpunkt!

Småland är mitt födelselandskap så kanske är jag lite partisk. Dock är Småland ett stort landskap som har mycket att bjuda på för de flesta. Vår resa genom Småland gick först söderut längs östkusten, sedan genom Småland via glasbruken och sedan tillbaka längs E4-an. Astrid Lindgrens Vimmerby fick det första besöket, även om nöjesparken tyvärr tycks rikta sig mer till "unga" barn än till "äldre" barn som vi som fortfarande minns hennes böcker. Västervik och Kalmar hör till östsidans vackrare städer och särskilt Kalmar har många sevärdheter såsom Kalmar slott. Min födelsestad Oskarshamn däremot är tyvärr fortfarande mer av en industristad än en turiststad.

Glasbruken är naturligtvis värda ett besök, även om vi tyvärr kom under fel säsong. Under sommaren erbjuder många av bruken besök hos glasblåsarna men vi reste under Kristi Himmelsfärdshelgen då tyvärr det mesta var stängt. Detta gällde för övrigt många andra sevärdheter såsom Frödinge ostkakefabrik och ubåten U137 i Kalmar.

Västra Småland hade inte så mycket att erbjuda så vi lämnade snabbt Växjö och Jönköping bakom oss. Däremot stannade vi länge i vackra Gränna, ett eldorado för den godissugne, och passade också på att ta oss över till Visingsö.

Sammanfattningsvis har Småland en del att erbjuda för en kortare rundresa men det gäller att åka under turistsäsongen när de flesta sevärdheterna är öppna. En besvikelse var dock att det var väldigt svårt att hitta restauranger med genuin småländsk mat. Jag hade sett fram emot kroppkakor, raggmunkar, ostkaka och mycket annat gott men det enda småländska inslaget på restaurangerna var att de tog betalt för vattnet.