Innehåll |
Gör det själv2009-01-18Efter ett halvår som husägare kan jag konstatera två saker: Jag har utfört mer hantverk på ett halvår som husägare än på åtta år som lägenhetsägare och jag är trots det bättre än vår husbyggares hantverkare i många avseenden. För att jag skulle lyckas med hantverk krävdes det först och främst att jag vågade ta tummen ur handen och göra saker själv. När jag väl var i gång så insåg jag att det faktiskt inte var så svårt. Sedan behövde jag vara noggrann och planera arbetet grundligt innan jag började. Genom att jag tog fram allt material och alla redskap i förväg samt mätte och vägde ordentligt så var halva arbetet klart. Lite grann som att baka bröd alltså och det har ju gått bra! Därmed inte sagt att man ska ta sig vatten över huvudet, jag ger mig inte på komplicerade el- och våtrumsarbeten där fackkunskap krävs. Mina framsteg kom naturligtvis inte utan bakslag men det hårda arbetet har ändå varit lärorikt och givande. Bra hantverkstips finns det gott om på nätet men förhoppningsvis kan mina anekdoter tjäna som inspiration för dem som vill ta första steget. Byggvaruhus
Väl på varuhuset hänvisades vi till drive-in som hänvisade oss till servicecentret. Där ringde först en person upp någon, sedan ringde en annan person upp samme någon och när denne någon väl kom så var det fel någon så denne någon hämtade en annan person som vi till slut kunde beställa vår carport från. Däremot kunde han inte ta emot någon betalning då utan vi skulle behöva återvända till Bauhaus när carporten levererats till dem innan de kunde leverera den vidare till oss. Efter en vecka utan återkoppling från Bauhaus ringde vi dem och fick då besked om att de inte kunde hitta ordern men att de skulle tala med personen som tog den och återkomma, något som de naturligtvis inte gjorde. När vi själva ringde så var plötsligt inte bara ordern upphittad utan också carporten levererad till dem! Vi betalade därför och fick den levererad veckan efter. Nu började nästa cirkus. Det visade sig att carporten hade levererats utan takskenor så vi fick ånyo ringa Bauhaus. Som vanligt ringde de inte tillbaka och vårt humör blev inte bättre av att vi fick kämpa med upp till en timme långa telefonköer och en växel som envisades med att koppla oss till Bauhaus i Barkarby. När någon till slut ringde tillbaka och bad oss om måtten på takskenorna som vi ju aldrig hade fått samt lämnade ett telefonnummer som inte fungerade så började vi få nog. Men när vi så ringde Bauhaus i syfte att diskutera hävning av köpet fick vi plötsligt besked om att takskenorna var på väg till oss samma eftermiddag. För en gångs skull fick vi rätt information och till slut kunde vi bygga klart vår carport. I jämförelse med köpet så var monteringen en barnlek! Var detta bara en tillfällig miss i Bauhaus kundhantering? Våra senare erfarenheter tyder tyvärr på motsatsen. När vi skulle fråga om Bauhaus i Barkarby hade en kvar vissa trädgårdsmöbler i lager så kom vi bara till en telefonsvarare och fick till slut åka dit och fråga på plats. (Som tur är fanns de i lager.) När vi skulle beställa stenplattor fick vi stå i kö i en och en halv timme. När vi skulle lämna tillbaka varor på öppet köp ville de först bara ge oss tillgodokvitto. Nej, hos Bahuaus blir vi aldrig mer kunder. Det ska dock sägas att det finns bra byggvaruhus också. Bäst service har vi fått hos Bygg-Ole. Beställningarna hanteras betydligt bättre och snabbare och personalen kan sitt sortiment och delar gärna med sig av sin kunskap. Nästa gång vi behöver byggmaterial åker vi hit i stället. Förvaringssystem
De stora fördelarna med Elfa är de många kombinationsmöjligheterna och de enkla och flexibla monteringarna. Elfa är dessutom ett etablerat märke som funnits länge och förhoppningsvis också finns kvar länge om och när vi behöver ändra eller bygga ut våra system. För Elfa krävs (förutom papper, penna och tålamod under planeringen) endast följande:
Vi fick också nytta av en digital universaldetektor för att lokalisera eventuella el- och vattendragningar i väggen före borrning. Vi byggde våra system som följer:
Mura och gjutaNär vårt hus stod klart visade det sig att steget från köksutgångar till uteplats blev för högt. Trösklar behövdes alltså men det är ingenting man kan köpa färdigt. Dags att lära sig mura och gjuta alltså. Min första tanke var att mura ihop överblivna betongblock och sätta en snygg skiffersten ovanpå. Jag köpte därför murbruk, murslev och visptillsats till borrmaskinen, läste på om murning och satte igång. Det var dock inte så lätt som det såg ut. Trots att jag följde anvisningarna så blev murbruket väldigt torrt och förmådde inte hålla ihop lecablocken utan smulades bara sönder efter att ha torkat. Men skam den som ger sig, jag försökte igen och följde min bagarinstinkt (?) genom att blanda ett fuktigare murbruk. Det kändes märkligt då murbruk ska bli hårt och kompakt till skillnad från mjukt och luftigt bröd men det fungerade och lecablocken höll ihop. Dock krävdes det ett så tjockt lager att lecablocken skulle bli för stora för de tänkta skifferstenarna så jag gav upp muraridén. Min nästa tanke var att gjuta en tröskel. Jag köpte grovbetong, snickrade ihop en träform så att gjutningen skulle bli exakt så hög och bred som jag ville ha tröskeln, fuktade träformen och satte igång att blanda betong i omgångar. Det visade sig snart att betong är tyngre att blanda än murbruk och min enkla visptillsats räckte inte till. Än en gång fick jag följa min bagarinstinkt och blanda manuellt tills jag var nöjd med att betongen var genomfuktad. Det var ett tungt jobb men gick bättre och den den färdigblandade betongens konsistens påminner faktiskt lite om en kladdig deg. Jag hällde upp betongen i omgångar, stötte ut luft med en bräda mellan varje omgång och täckte med plastfolie när jag var klar för att hindra för snabb torkning. Den första tröskeln fick några sprickor och ojämnheter medan den andra tröskeln blev riktigt bra. För att åtgärda sprickorna på den första tröskeln köpte jag betongspackel. Det var lätt att blanda men svårt att lägga på vertikala ytor. Först är det så pass löst att det rinner ned men det blir snabbt så pass hårt att man inte hinner jämna till ytorna. Jag putsade dem därför med en metallbit efteråt men den första tröskeln blev aldrig lika fin som den andra. Slutligen spacklade jag ovansidorna och med tanke på hur hårt spacklet blev så testade jag att lägga på skifferstenarna direkt, ett test som föll väl ut. Jag vet inte om jag lärt mig så mycket mer om murning och gjutning, mer än att man behöver en riktig blandare för större arbeten, men vi fick i alla fall fungerande trösklar som ser snyggare ut än de entrétrösklar som entreprenörens hantverkare åstadkom. Carport och entrétak
Monteringsanvisningarna till carporten och entrétaket påminner om IKEA-anvisningar med prydliga uppställningar över delar och arbetssteg. De går att bygga i stort sett ensam men jag rekommenderar att man är två då vissa delar är ganska otympliga. Carporten placeras på betongplintar i marken. Om jag hade vetat hur lätt det var att gjuta hade jag gjutit plintarna själv, eftersom de plintar våra hantverkare gjöt var ganska ojämna. Fastlock är dock ganska förlåtande mot ojämnt underlag så det gick bra ändå. Själva monteringsarbetet bestod i att dra åt hundratals skruvar och bultar innan jag kunde resa de tunga stålbågarna och montera alla tvärbalkar monteras. Arbetshandskar eller en bra skruvdragare hade varit att föredra för att slippa blåsor i händerna. Därefter borrade jag skruvhål i plintarna och skruvade fast stolparna med expanderskruvar. Här hade jag stor nytta av min brors rejäla hammarborr. Till slut tryckte jag fast takskenorna, ett tungt jobb som kräver att man står på en stege så att man kan pressa med hela sin tyngd. I början var jag rädd att pressa för hårt men insåg snart att det inte är fastock utan milt våld som gäller. Två dagar tog monteringen. Entrétaket tog bara två timmar att montera. Det första steget var att mäta noga så att den första listen över dörren blir jämn. Återigen hade jag nytta av min brors hammarborr för skruvhålen. När listen väl var på plats så gick det snabbt att skruva på resterande delar. Det svåraste var att pressa fast glastaket. Även här krävdes milt våld och vi behövde vara två så att vi kunde pressa från varsin ände. Resultatet blev ett snyggt entrétak som matchar carporten och huset i övrigt. Lägga plattorDet finns gott om instruktioner på nätet om hur man lägger plattor. Tyvärr följde inte våra hantverkare dem utan vi fick själva påpeka självklarheter som att sättsand och fogsand behövdes. Inte heller fick vi välja plattor själva utan fick tråkiga (billiga) grå betongplattor på ett ganska litet utrymme. Vi övervägde därför att göra om plattsättningen helt men kom på en bättre idé. Genom att lägga en yttre rad med svarta skifferplattor skulle vi kunna skapa en större uteplats med lite mosaikkänsla. Dessutom skulle de matcha trösklarna. Snygga plattor var lätta att hitta men att komplettera befintliga plattor var svårare. Nu lade jag dem en och en genom att gräva ut marken, fylla på med grus, jämna till och komplettera med sättsand så att plattan dels skulle slutta utåt (för vattenavrinningen) och dels ligga jämnt mot de befintliga plattorna. Det gick bra till slut men frågan är om det inte hade varit bättre att helt enkelt lyfta alla plattor och börja om från början. Det är lättare att få en stor yta jämn än många små. Jag får ta med mig lärdomarna till den dag vi plattsätter våra grusgångar. |
|