Innehåll |
Trädgård2010-05-16Äntligen vår, om än rejält försenat, och därmed också trädgårdspremiär. Första sommaren som husägare väntade vi fortfarande på vårt husbygge och andra sommaren gick åt till att göra klart det som vår husbyggare lämnade efter sig. I år däremot kunde vi äntligen börja planera vår trädgård. I vår entreprenad ingick trädgård, vilket som sagt inte blev mer än en sådd gräsmatta och ett tunt lager jord som vi själva fick betala och som sköljdes bort vid första skyfallen. Vi fick därmed börja i stort sett från noll men med tanke på vår entreprenörs trädgårdskunnande var det kanske lika bra. Det ska sägas med en gång att vi är två glada amatörer som nu för första gången ger oss på trädgårdsarbete. Su-San har visserligen gröna fingrar men är mer van vid odling i krukor på balkonger än i friland. Själv är jag mer intresserad av det ätbara som trädgården kan producera och har vilda idéer om såväl bihonung som getost. Men vi har i alla fall båda en vilja att skapa en fin och lättskött trädgård så även om vi inte kan utlova några expertråd så kan vi åtminstone ge lite inspiration. Hur ser då vår trädgård ut? Tomten är 720 kvadratmeter stor, varav 110 kvadratmeter upptas av huset och minst lika mycket av förråd, carport, uteplats och gångar med mera. Entrésidan i öster består bara av två små gräsplätter medan nordsidan bara har en liten gräsplätt bortom carporten. I nordväst finns lite naturtomt med lingonris kvar. Potentialen finns alltså i söder och väster, även om den senare sidan sluttar lätt mot grannens skaftväg. Vår plan för den första säsongen blev därför enligt följande:
Vi kommer fram till sommaren att berätta mer om hur vi gjort verklighet av våra planer. Facit dröjer dock många år men det sägs ju höra till charmen med en egen trädgård!
FruktträdJag minns hur mina föräldrar planterade fruktträd i trädgården när vi flyttade till ett radhus 1980. Jag minns också att vi flyttade vidare nio år senare utan att ha skördat en enda frukt från dem. Förhoppningsvis lyckas vi bättre i vår trädgård. Med vetskapen om att träd behöver mycket tid och tålamod började vi redan förra hösten. Eftersom vår tomt är ganska liten och stora träd ganska svårskötta så valde vi dvärgträd. Vidare valde vi att plantera dem i västra änden, delvis för att få insynsskydd och delvis för att få en så stor och sammanhållen gräsyta som möjligt mellan uteplatsen och träden. Efter lite mätande kom vi fram till att fyra träd i en sicksackrad med ett par meters mellanrum blev lagom. Slutligen kom vi fram till att två äppelträd, ett körsbärsträd och ett plommonträd passade vår smak bäst. Därefter var det dags att bege sig till Plantagen och Zetas. Det visade sig snabbt att vi hade många fler beslut att fatta vad gällde valet av fruktträd. Viktigast är att välja träd som trivs i den egna växtzonen (3 för Stockholm). Däremot är det inte lika viktigt att träden pollinerar varandra om man som vi bor i ett trädgårdstätt område. Ytterligare en sak man kan titta på är blomnings- och mognadstid. Vi valde träd med olika tider för att få njuta av blomning så lång tid som möjligt och för att inte behöva plocka all frukt samtidigt. Det blev till slut följande träd som vi välkomnade till vår trädgård (från vänster till höger):
För själva planteringen grävde vi gropar som var dubbelt så breda och djupa som trädens krukor och fyllde igen med en blandning av den uppgrävda jorden och ny matjord. Vi vattnade rejält både under och efter det att vi fyllde igen och avslutade med att staga trädet mot en påle. Däremot täckte vi till en början inte träden med något nät, vilket våra lokala rådjur uppskattade. Hur har då träden klarat sig under det första året? Vi var lite oroliga efter den stränga vintern, särskilt för Victoria och Katja som länge saknade knoppar. Nu när vi närmar oss juni kan vi dock konstatera att alla blommar så kanske kan vi skörda en och annan frukt redan i år.
BärbuskarNär vintern äntligen rasade ut kring Valborg satte vi igång med vår ambitiösa trädgårdsplan. Först ut var sydsidans bärbuskar. Jag tänkte utifrån ett dessertperspektiv och ville ha bärbuskar hela vägen medan Su-San ville ha något som var grönt året om. Kompromisslösningen blev varannan bärbuske och varannan vintergrön buxbombuske. Bärbuskarna valde vi först efter smak och färg och valet föll på svarta vinbär, gröna krusbär, gula hallon och röda hallon. Därefter valde vi ut sorter som inte behövde bindas upp och som blev jämnhöga, omkring en och en halv meter. Slutligen köpte vi med en till "pajväxt", en liten rabarberplanta.
Vi placerade buskarna med tre meters mellanrum och en meter från muren. Förhoppningen är att de med tiden ska bre ut sig och täcka hela slänten. Tyvärr gav vi dem inte de bästa förutsättningarna. Vi grävde visserligen dubbelt så breda och djupa hål som buskarnas krukor och grundade med lekakulor. Däremot tillsatte vi ingen matjord, något som buskarna kanske hade behövt med tanke på att släntens jord är ganska sandig. Faktum är att vår första röda hallonbuske, en Preussen, inte alls trivdes och därför byttes ut mot ovan nämnda Haida. Övriga buskar rotade sig dock och mår, som man säger, efter omständigheterna bra. Efter en månad kan man börja gödsla nyplanterade växter och vi ser nu till att ge våra buskar den näring de inte fick vid planteringen. När de börjar ge bär vet vi att de har förlåtit oss, Storklas och Invicta troligen i höst och Everest och Haida först nästa höst. Bäst av alla mår dock Elmblitz - har man inte gröna fingrar kan man alltid odla rabarber! KöksträdgårdVad är väl ett kök och en trädgård utan en köksträdgård? OK, jag medger att en köksträdgård kräver mer jobb än att bara gå ut från köket och plocka det man behöver men till slut kom jag och Su-San överens om att skaffa en liten odlingstäppa i alla fall. Eftersom vårt kök vetter åt söder var en remsa vid södra trädgårdsgången det naturliga stället att anlägga en köksträdgård på. Problemet var att där redan växte gräs (till skillnad från marken närmare slänten efter fjolårets översvämningar). Lösningen blev en "Robin Hood" där vi helt sonika grävde upp gräset från den rika köksträdgården och gav till den fattiga slänten. Helgen efter bärbuskarna blev många vändor där vi först grävde upp så stora grästuvor som möjligt med rötter och allt, grävde nya hål för dem på slänten, planterade om dem, vattnade rikligt och körde tillbaka den uppgrävda jorden till köksträdgården. "Transplantationen" blev dock lyckad, patienten är nu bara fläckvis skallig. Vi kommer att behöva så mer gräs men på håll ser i alla fall gräsmattan grön ut. Nog om detta. I köksträdgården valde vi att plantera kryddväxter närmast köksdörren och grönsaker längre bort. Oregano och timjan är två lättodlade kryddor som trivs lika bra i vår köksträdgård som i våra grytor. En dragon som vi fick till skänks trivs också bra, även om vi inte riktigt vet hur vi bäst använder den ännu. Dessutom förbarmade vi oss över några härdiga solrosfrön, som antagligen via en fågel kommit att gro hos oss. Däremot fick min favoritkrydda myntan gro i en egen kruka, detta eftersom mynta har en tendens att sprida sig snabbt. (Jag ser i och för sig inte något problem med det...) Vad grönsaker beträffar så dröjde det till slutet av maj innan vi grävde ut den bortre delen av köksträdgården, vilket är i senaste laget för grönsaksodling. Till skillnad från våra fleråriga kryddväxter så är grönsaker ettåriga och behöver så mycket av vår korta sommar som de kan få. Vi började därför med lättodlade grönsaker som mangold (tänk koreanska salladsknyten fyllda med kött, ris och stark sås) och squash (till moussaka eller fyllda med köttfärs och fetaost). Squashen ser ut att ha tagit sig men mangold blir vi tyvärr utan i år. Sett så här en månad i efterhand gav vi inte vår köksträdgård någon bra start (och inte våra bärbuskar och fruktträd heller för den delen). Jag har inte bara småländskt blod i mina ådror utan också småländska stenar i min jord. I stort sett varje spadtag stötte på sten och jag förstår att några av mina förfäder gav upp till slut och emigrerade. Men vi är kvar än så länge och har försökt reparera våra misstag genom att försiktigt (för att inte skada rötter) gräva upp stenarna och fylla på med näringsrik jord i stället. Det ger kanske inte utdelning i år men förhoppningsvis kommande år. Här är några av de jordsorter vi skämt bort vår trädgård med:
Blommor och bladJag ska villigt erkänna att prydnadsväxter inte är det första (eller ens andra eller tredje) jag tänker på i en trädgård. Jag ser helt enkelt på trädgården mer med magen än med ögonen. Visserligen kan blommor vara bra om man har bikupor men den idén föll som sagt inte i god jord hos Su-San, om uttrycket ursäktas. Trots det kan jag inte neka till att våra grannar i söder har en vacker trädgård som prunkar i olika färger över hela sommaren. Hemligheten (enligt Su-San, jag hade inte själv kommit på det) är att odla blommor med olika blomningstider. Men hur ser vägen dit ut? För det första ska man börja tidigt på säsongen, inte som vi i mitten av maj. Nu tvingades vi konstatera att det var försent för de flesta blomsorterna. För det andra måste man antingen köpa färdiga blommor eller ge sina blomfrön mycket bra jord. Det lärde vi oss snabbt efter att ha sått tusenskönor utan att tillföra blomjord eller ens luckra upp jorden ordentligt. Resultatet efter en noggrann räkning blev noll (0) blommor. Detsamma gällde våra lobeliafrön. Tanken var att ha dem i en blomlåda på balkongen men trots bra blomjord så har de i skrivande stund (början av juli) ännu inte blommat. Lite bättre gick det för de färdiga blommor vi planterade. Vänner med trädgård är en bra källa till färdiga blommor och vi passade även på att plantera om några av de vilda vitsippor vi hade på andra delar av tomten. Tyvärr hade de som tog sig bara några få blomningsdagar kvar men förhoppningsvis kommer några av dem att blomma nästa säsong i stället.
Säsongens sista planteringsinsats blev en häck mot grannarna på baksidan. Den delen av trädgården var lite av ett dåligt samvete då den var täckt av ogräs och vi hade egentligen tänkt invänta nästa säsong och våra grannars planer för den egna trädgården. Men en helg började Su-San rensa ogräs och nästa helg grävde jag upp rötterna (och lärde mig att ogräs har MYCKET långa och slingrande rötter, särskilt om man låter dem växa till buskar och mindre träd). Först hade vi tänkt plantera thujor men valde till slut järnek, också det en vintergrön häckväxt med vackra mörkgröna blad. De finns tydligen i han- och honplantor men eftersom honplantornas röda bär är lika vackra som giftiga valde vi hanplantor i stället. I början av juni sågade vi så till våra överblivna slipers, byggde en låg mur mot grannarna och fyllde på med en blandning av egen jord, planteringsjord och barkmull. Så långt ser vår häck ut att må bra och om det vill sig väl blir den en och en halv meter hög. Därmed är alla "väggar" i vårt trädgårdsrum klara: blommor i öster, buskar i söder, träd och häck i väster och skog och ris i norr. Planteringsfasen är över, nu börjar underhållsfasen... TrädgårdsredskapIngen bra trädgård utan arbete och inget bra arbete utan redskap. Här kommer därför en komplett lista på de trädgårdsredskap vi började årets säsong med:
Det var det hela. Kanske är det inte så konstigt att våra växter har fått en tuff start i vår trädgård... Vår redskapslista har heller inte blivit så mycket längre under säsongen, eftersom vi fortfarande håller på att lära oss vad vi behöver. De redskap vi har har annars varit utmärkta för grundarbete som plantering, bevattning och beskärning men har också använts för tyngre arbete såsom hugga upp rötter, luckra upp jord och ta ned mindre träd. Vi hade besparat oss mycket kroppsarbete om vi investerat i bra trädgårdsmaskiner. Nu när planteringarna är klara och det tyngsta arbetet därmed avklarat är det osäkert om vi kommer att göra det. Däremot kommer vi att behöva fler specialiserade redskap för underhållningen, inte minst mot ogräset. Några trädgårdsmaskiner har vi i alla fall köpt och att döma av de svåra prov de sattes på i vår trädgård så håller de hög kvalitet. Gräs kan nämligen bli högt har vi insett och hur vackert det än är när vinden får långa grässtrån att bölja så är en halvmeter lite för högt. Lagom till midsommar bestämde vi oss därför för att köpa en gräsklippare och en grästrimmer. Det sistnämnda var nödvändigt då vi har många stenlagda trädgårdsgångar där vi inte kommer åt bra med en gräsklippare. Efter att ha läst på lite och hört oss för med vänner och bekanta stod vi inför fyra möjligeter: handdrivna, bensindrivna, batteridrivna och eldrivna. Handdrivna valde vi bort ganska snabbt då inga vi känner har goda erfarenheter av dem. Det blir för tungt i längden helt enkelt. Bensindrivna är effektiva men ganska högljudda och kräver dessutom en hel del underhåll. Batteridrivna är tystare men har den nackdelen att de måste laddas före användning. Valet föll därför på eldrivna, som har alla de andras fördelar men inga nackdelar. Visserligen måste man hålla reda på en sladd under klippningen men så länge man rör sig bort från eluttaget och alltid har sladden bakom sig så är det inget större problem. Efter ytterligare läsning lärde vi oss om en så kallad mulcherfunktion, där gräsklipparen klipper ner gräset i små bitar som fungerar utmärkt som gödning. Lite dyrare men man slipper räfsa upp gräset efteråt. Däremot såg vi inga fördelar med en dyrare trimmer och nöjde oss därför med en enklare modell. Dem vi till slut köpte var följande: Resultatet? Det halvmeterhöga gräset försvann på en timme! TrädgårdsreceptFör trädgårdsrecept, se Mat / Köksträdgård. |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||