Innehåll

1. Kina: Restaurang China
2. Peru: Cevicheria Aji Y Ajo

Internationell mat i Stockholm var länge lika med svensk mat i utländsk förklädnad. Tomatsås på tunnbröd kallades pizza, fyra små rätter med soja och sötsur sås kallades kinesisk och så vidare. Assimilering i all ära men att försvenskad mat är ett hån mot de många rika matkulturer som finns i världen. Ju mer Su-San och jag åt oss genom Södermalms krogar och såg oss om i världen, desto mer insåg vi detta och vi övergick därför till att bara äta på stjärnkrogar i Stockholm och bara lokal mat utomlands.

Men någonting har hänt i Stockholm sedan dess. Plötsligt vågar driftiga män och kvinnor från utlandet servera stockholmarna mat så som den serveras i deras hemländer och ibland till och med ännu bättre. Vedugnspizzerior gräddar bättre pizzor än många av sina romerska kolleger, laxnigiri på svenska sushirestauranger smakar bättre än i Sydostasien (som måste importera laxen långväga) och kinarestauranger bjuder på mer exotisk mat än vad turistanpassade restauranger i Beijing vågar göra. Äntligen kan vi njuta av världens mat i vår egen hemstad! Det finns visserligen fortfarande många vita fläckar på Stockholms restaurangvärldskarta (däribland mitt eget favoritkök, det sorgligt misshandlade grekiska köket) så det gäller att navigera rätt. Här är några internationella restauranger vi kan rekommendera (och vissa som vi avråder från):

Under vårt besök i Kina njöt vi särskilt av den kinesiska maten. Ändå kändes den turistanpassad, ja ibland rent av mjäkig, och kulinariska berömdheter som det kryddstarka Sichuanköket lös helt med sin frånvaro. Tack och lov finns det nu flera restauranger i Stockholm som inte längre har sådana hämningar.

Till dem hör den nyöppnade Restaurang China, en mysig restaurang i turkiska Merhabas gamla lokaler. Chinas vällovliga syfte är att "föra in kinesisk mattradition och kultur i en miljö vi känner igen från Kina till Sverige, något som länge har saknats" och det gör man med besked. Här sitter man i avskilda bås omgiven av ankor och akvariefiskar (de förra upphängda i väntan på att ätas, de senare som prydnad). Menyn innehåller rätter från hela Kina och variationen är därmed stor. Här finns dumplings, grönsaker i många olika former, kött från vitt skilda djur och kroppsdelar (kineserna lär äta allt på fyra ben utom bord och stolar) men inga friterade bananer. Varje rätt är försedd med en text som sätter den i sitt historiska sammanhang och aldrig har det väl varit roligare att läsa en meny.

Hurdan är maten då? Vi började med de marinerade tusenårsäggen (intressanta och betydligt godare än sitt oförtjänt dåliga rykte), kokta färska sojabönor (en gratisrätt) samt Parets biffskivor, en härlig men stark köttkavalkad omfattande styckesdelar som hjärta, tunga och mage. Alla tre portioner var stora så vi gjorde rätt som nöjde oss med en huvudrätt, frasig gristarm (låt dig inte skrämmas av innehållet, denna krispiga och välsmakande rätt är lika god som "vanliga" kötträtter). Efterrättsmenyn är kort men alla rätter är intressanta. Vi fastnade för månkaka, ett härligt och mäktigt giftermål mellan ingredienser som röda bönor, nötter och sesamfrön. En utsökt avslutning på en utsökt middag. Inte ens i Kina åt vi så gott och då smakade vi ändå inte husets specialitet - Pekinganka. Men vi kommer definitivt igen!

En annan bra restaurang som vi varmt kan rekommendera är Restaurang Ho.

Uppdatering: DN:s Krogkommissionen har också besökt Restaurang China men fick ett betydligt sämre intryck än vi. Recensionens rubrik, "Ojämnt och förvirrat", stämmer dock bättre på själva recensionen. Den enligt egen utsago så kosmopolitiska Krogkommissionen besvärades av Sichuankökets heta smaker och vågade inte testa en enda av de exotiska rätter som gör Restaurang China så unika. Inte ens paradrätten Peking Anka provsmakades utan de höll sig till dem som mest påminner om vår egen mat. Däremot lyckades de hitta glass och friterad banan, en dessert som vi aldrig någonsin sett på menyn. Vår respekt för Krogkommissionen har definitivt fått sig en törn och vi undrar stilla om de verkligen gått till rätt restaurang.

Peru sägs ha Sydamerikas bästa kök, något som vår Peruresa sannerligen bevisade. Varför finns det då ingen peruansk restaurang i det annars så mångkulturella Stockholm? Det undrade vi länge fram till nu, ty äntligen har Stockholm (och Skandinavien sägs det) fått sin första cevicheria, Cevicheria Aji Y Ajo i Hökarängen.

Vad är då ceviche? Jo, det är Perus svar på Japans sushi. I den peruanska tappningen marineras fisken i en syrlig sås som framhäver smakerna och skapar en ljuvlig upplevelse för gommen och ceviche blev vår främsta matupplevelse i Peru. Därför var det med stora förhoppningar vi tog oss till Hökarängen enbart för att få återuppleva denna peruanska paradrätt. Vi blev inte besvikna.

Det var lite svårt att hitta då cevicherian ligger lite diskret på en sidogata till Hökarängens centrumstråk. Väl inne fick vi dock ett varmt mottagande av ägaren själv och en presentation av de många olika varianterna. Traditionell ceviche är "bara" smaksatt med lime och koriander men det finns också kryddiga varianter med chili och söta varianter med till exempel mango. Vi valde en traditionell variant och en med gul chili och fick två stora och prisvärda portioner. Den första smakade precis som i Peru medan den andra hade rejält med sting. (Ändå var det bara den näststarkaste rätten på menyn!) Rätterna serverades med rostad majs och sötpotatispuré. På menyn finns också soppor och om man som vi kommer dit en kall dag kan den pikanta fisksoppan varmt rekommenderas.

Fullständiga rättigheter har cevicherian inte men vad gör det när man kan njuta av den hemgjorda och utsökta chichan, en peruansk nationaldryck gjord på majs som inte får missas. Efterrätter finns tyvärr inte på menyn ännu men ska komma snart. Den sötsugne kan i stället besöka det latinamerikanska kafét intill där såväl kakor som andra delikatesser erbjuds.

Hit kommer vi definitivt tillbaka för att prova oss igenom de olika cevichevarianterna och köpa med oss ett par flaskor chicha hem om vi får.